lördag

Skönt att äntligen vara hemma. Tack för att du kom med mig, du förstår inte hur mycket det betyder. Du har fått mig att inse nu. Tack.



Den här gången ska jag göra det annorlunda, egentligen borde jag inte lägga någon tid alls på dig. Finns inga ord. Jag ska kämpa tills jag når toppen. Så jävla psykiskt misshandlad. Du förstår inte ens själv, det är det som är det sorgliga. Men jag kan inte säga att jag ångrar mig, så mycket skit jag tagit från dig. Visst, jag kanske borde ha tänkt mig mer ifrån din situation men inte ens då kan jag förstå hur man kan behandla någon på det sättet, tyvärr. Nu har det tagit stopp. Inte en gång till. Nu ska jag bara ta och kämpa vidare på min egen hand.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0