linnsays

vad en bussaccident kan förändra ens liv. Det började med att tre killar ställde fram två koner framför bussen när den kom och sprang sedan iväg. Jag sa tyst till sofie: "Men jag vill inte springa och ta bort dom". Bussen småstannade fort framför mig och busschauffören kollade på mig med en väldigt otrevlig blick (om blickar kunde döda..) och körde sedan på ena konen som såg ut att följa med bussen och raka vägen förbi mig. Sofie skrattade av glädje... Jag vet, vilken fin saga det blev. Jag känner att det är min grej. Fan vad jag ska stämma sl, idioter. Men med nästa buss blev det en liten tripp till tumba centrum och sedan raka vägen tillbaka till sofie. Det var tur att jag åkte tillbaka för där hade vi väldigt skoj, jag, sofie och collboll. Nu har alla klagat klart på mina humörsvängningar känner jag, så nu är jag konsant glad. JÄMT. Det har börjat bra än så länge men vi får se hur det slutar.